Helgen har varit fin, men dyr. Vet dock inte hur det gick så mycket cash, jag har ju inte varit ute och festat!! Har varit med the loverboy, träffat Gabriella ( vilket var fantastiskt mysigt, jag har saknat dig så mycket gullet) och så har jag spelat Tv-spel med Jimmy. Dock kanske man kunde ta bort vissa detaljer som jag inte ens kommer kommentera eller nämna, but hey… nothing is perfect!!

Hormonerna skuttar runt massa i kroppen, jag blir galen. Jag mår fin fint.. men idag har jag gråtit, varit sjukt förbannad och sedan gått över till as glad. Hormoner, jag säger bara det!!

Dessa står ganska högt upp just nu på shopping listan, ser ni att de är glittriga… ihhh. Jag är lite tjejig ändå, inte bara svart och halvt manhaftig. haha!!

Har varit hemma hos mamma och pappa, fått mat, sovit och blivit bortskämd. Jag behövde det. Känner mig lite bättre, lite starkare och lite vassare nu… så imorgon borde gå fint. Jag skall sköta det så snyggt jag kan, jag lovar.

Ångesten kommer dock tillbaka när jag sover, vet inte om nattens ångest hade att göra med att jag låg på samma jälva soffa som jag gjorde ett år innan jag hamnade där jag är nu. Att fighten som lämnades där tog upp på något konstigt sätt. Som sagt var, jag LÄMNADE den där… so STAY THERE!! För herre gud, den smärtan i bröstet vill jag inte ha där nått mer. Jag är starkare nu, så jag skall kämpa bort den igen. Det gör helt enkelt lite för ont och jag vill inte ha den där, aldrig igen.

Drömde om mannen som vi inte nämner vid namn, han var underbar som förr igen. Varför drömmer jag hela tiden om honom som någon slags ängel, han är ju ett av mina monster?

Coldplay, te och tv. Min dag i korthet tror jag.

I 2 dagar har min säng varit min ända zon som jag rört mig i.. eller ja, jag har väl mest legat stilla och lyssnat på musik. Har försökt slappna av och koncentrera mig på mitt te och på att bli frisk, men så faaaan heller. Har haft portioner av ångest, tårar och panik. Blir oftast så när jag är stilla och inte har nått att göra, tankar som jag stänger in för att palla vardagen kryper fram. Måste sluta med det där.

Inatt drömde jag att jag var en lönmördare, med svärd, knivar och pistoler. Lite sådär som Kill Bill fast ännu mer fab. Jag kunde göra volter, höga sparkar och hoppa över hustak, fantastik känsla. Jag gömde mit på svarta hustak och var lika smidig och Catwomen och minst lika snygg skulle jag vilja tilllägga!!! Jag var stark, skarp och snabb. Det jobbiga i den fantastiska känslan i att jag var fantastisk var väl att jag var lönmördare och gjorde jobb åt läskiga män. Så jag dödade 2 män som inte skall nämnas vid namn, slängde deras kroppar i vattnet och gick kallt därifrån. Det var en sådan där dröm då man nästan tror man är där på riktigt, så jag såg och kände varje slag jag gav dem. Blodet som jag hade på mina händer och vreden jag kände.. skrämmer mig. Det vvar bara en dröm, det var bara en dröm, det var bara en dröm.

Grät som ett barn när jag vaknade - nått är fel på mig.

If I should die this very moment
I wouldn’t fear
For I’ve never known completeness
Like being here
Wrapped in the warmth of you
Loving every breath of you
Still my heart this moment
Or it might burst

Han orkade inte. Vaddå orkade inte? Han är ledig hela veckan. Jag förstår inte varför jag inte bara kan få vara kär och han kär i mig? hur kan man vara vid slutet innan början? Hur funkar detta egentligen? Det är inte värt min tid längre, jag vet vad som måste göras. Vad som måste sägas. Men jag är för rädd och för feg för att göra det. Helt jävla otroligt. Efter det jag gått igenom lär jag mig ingenting? Verkligen? Jag måste vara JÄTTE korkad.

Kan det verkligen vara så att jag lurar mig själv? Att jag inbillar mig saker nu igen? Upprepar mig gör jag iaf, hela tiden. Vi skulle ju sluta med det, vi skulle ju inte göra såhär längre. Snälla, ge upp. Snälla släpp. Orken är inte med mig längre.

(bilden är enbart för att det kändes helt otroligt fjortis och fantastiskt… bläääää)

Jepp, jag ljuger för mig själv. Jag lurar mig själv gång på gång att jag kan fixa saker som inte är i min makt att fixa. Sluta Jessica, det är ingen ide. Släpp och ge upp, alright!! Försöka funkar inte för mig, jag måste bara göra det denna gången.

Ja, han som fortfarande inte nämns vid namn är här och spökar. Det är han väl alltid, men jag lurar mig själv att han inte är det. Fan. Den nuvarande respekterar mig inte och behandlar mig fel, så ja jag inbillar mig att detta är bra och att jag kan fixa det. Håll huvudet högt och  rädda det som räddas kan. Jag skulle ju vara starkare än det här… kom igen nu för fan. Upp igen, okej?

Drama drama drama drama. Varför hamnar jag i dessa situationer hela tiden? Varför kan jag inte bara få lugn och ro och inte massa jälva jobbiga situationer hela tiden? Vet dock inte vem jag ställer för svars för detta, kanske är det bara så enkelt att jag tar helt fel beslut. Ja, det kan faktiskt vara så enkelt… och tyvärr börjar jag tro på att det är så. På att det är jag som inte tror på mig själv tillräckligt, det gör att saker går fel.

Han var fin idag iaf, även om skägget kanske inte riktigt passar. Men han var ändå fin. Och jag kom på igen hur mycket jag saknar honom, åter igen; FAN!

Jag vill köpa mig ett Tv-spel, en lägenhet och en utbildning people… vinna på lotto kanske?

I tisdags; Alexisonfire, Four Year Strong, Anti-flag och The Ghost of a thousend. Det var fantastiskt, jag och Frida kickade svin hårt. Jag gillade det, jag gillade det så himla mycket. Det som hade fattats var att jag fick åka hem till min boy och mysa lite, längtade efter honom så allting var slut. För jag ville inte åka hem och jag ville inte sova hos mamma och pappa. Hur som helst, tack till Frida. Du är awsomeness her self!!

Jag såg honom, jag hälsade, jag drog ner honom i golvet. Allting började vid toaletten, hans vän kallade mig fitta tydligen. De tror jag inte hörde det men så tjocka är inte dörrarna in till tjej toaletten mina herrar och om ni nu trodde jag skulle backa så trodde ni fel. Voldemort tror han kan ignorera mig, tror han kan trycka ner mig, få mig att känna mig liten igen - FEL!! Han fick se en stark Jessica och ja, det viktigaste då, jag backade INTE!! Dock hade  han nog velat det.

Imorgon är det party hos Gabbi, fab(io) fab(io)

And if somebody’s going to make it then this somebody ought to be you. And if somebody’s going to fake it then this somebody, somebody is you. If it’s me that was going to take it then I know that it wouldn’t be straight. And I keep telling my reflection ambitions are already starting to fade.

Hur kommer det sig att i samma stund som jag laddade upp denna bilden kom jag på hur mycket jag vill ha en sådan där helkropps- strumpa, och i samma ögonblick kom på att det var nog mer hennes kropp jag ville ha. Fan. Måste träna.

Så vad skall jag bli när jag blir stor? Vad skall jag göra med mitt liv? Detta var dagens ämnen på bussen, när jag och Angelica tog oss till Göteborg City i ösregnet. Svaret på frågorna var många och jag vet att jag borde sätta lite fart. Men jag velar bort mig hela tiden, jag snubblar och vet egentligen inte riktigt alls överhuvudtaget vad jag vill.

Har varit inne på lärare, målare, vakt och nu är jag inne och rör på samma grej som jag var inne och rörde vid för flera år sedan. Inredning. Jag gillar ju sådant OCH det har med färg och form att göra. Bild lärare har jag gett upp lite, för jag är inte direkt pedagogisk och jag tycker inte jätte mycket om spydiga ungdomar. Men inredare, ja.. jag kan se mina visitkort redan nu. Måste kolla upp möjligheterna.

Är det bara jag som är så förbannat jälva trött på regnet? Nu blir det ju ändå så att jag får gå och köpa gummistövlar, jag har inte haft det sedan jag var liten. Då hade man de där skogsgröna sakerna som mamma tyckte var svin praktiska, jag hatade dem då kommer jag ihåg. Men nu är det kanske inte så fel iaf, och ja… de är faktiskt lite praktiska.

Det är penga kris igen, som alltid. Jag vet inte hur jag lyckas. Dock har jag ju lyckats tappa bort en massa denna månaden, jag hoppas på mer pengar nästa månad. Men jag måste ju fixa allting tills nästa månad också. Fan. Detta med att bo själv, med dålig ekonomi är fan ingen barnlek inte.

Ser mig som en romantiker, jag vill nog ha någonting liknande som i det där super romantiska filmerna. Men jag vill ha mer än mys i soffan varje fredag, jag vill ha det där speciella känslan som man känner i varje liten cell i kroppen. Det som alla de finaste kärleks dikter handlar om, den där oövervinnliga kärleken. Den som sätter sig som sten, när man känner verkligen att man inte kan klara sig utan personen. Vill ha honom, den, it… the one and only.

Trodde jag hade hittat det with you know who (min Voldermort), men jag hade fel. Och nu undrar jag om jag kommer lyckas hitta just det där jag kände med honom med någon annan? Eller kommer jag få "nöja mig" med den mer vanliga kärleken? Jag vet att jag säkert låter både bortskämd, lite hård och kräsen. Men jag älskade mig själv i rollen, tills rollen blev ner smuttsad av bråk och avsky.

Just nu tycker jag inte om känslan i kroppen, jag borde vara fullkommligt galet nykär… men jag känner mig inlåst. Som att jag är förbjuden att känna som jag gör eller som jag nu borde göra. Jag känner mig ifrån stött och förbjuden. När jag säger att jag saknar dig kommenterar du det inte ens, du verkar inte så glad som jag längre och det har inte ens gått lång tid. Vill inte gråta över en kille till, för då är du inte värd min tid och jag orkar egentligen inte diskutera det med dig heller. För vissa saker är väl självklara? Eller antar jag för mycket och kräver för mycket av dig, av kärlek överhuvudtaget? Men hur skall jag ta det lungt när jag känner hur hela jag bubblar av känslor som jag inte får uttrycka… vad är det för förhållande. Kanske skall ta mitt bubbel och fly, för att bli sårad igen är inget alternativ.

http://www.youtube.com/watch?v=NL_f0gUcg6E
Goo Goo Dolls - whitout you here

Trött. Så himla trött. Mest av att jag inte gjort någonting eller så hänger lördagen med och släpar fortfarande. Vilket är helt otroligt, men dock inte helt osannolikt.

Mitt Spotify håller på och krånglar, dock slipper jag höra om Umeå och deras underbara utbildningar. Den reklamen ger mig mest panik över att jag inte kommit på vad jag själv vill göra riktigt än, men det kommer snart eller hur? Insikten skall väl kasta sig över mig snart, eller kanske modet att göra det jag drömmer om. Yeah right, just do it girl

(varför ringer du inte?)

Har känt mig ganska onyttig idag, suttit och längtat efter att klockan skall bli mycket så jag får sova. Har även emellanåt stirrat blint på telefonen och hoppas på att någon ringer och lyfter mig lite.. bara lite lite lite. Mamma har dock ringt, men that´s it. Jag vill ha tillbaka mitt kort och mitt gammla nummer så jag kan ringa normalt. Jag irriterar mig.

(varför ringer du inte?)

Jag såg bilder från Oktober, jag grät och sedan var det över. Men det var en lättnad att släppa på trycket lite, för jag har inte bara varit trött jag har även känns mig panikslagen och frustrerad.

RING för helvete!

Nikki Sixx- jag var seg med att förstå hur het denna mannen är. Men jag förstår nu, jag lovar, jag förstår exakt.

Lyssnar på Kent, deras nya album är ute nu tror jag. Har alltid älskat dem, de är fantastiska och deras texter rör en varje gång. Åt rätt håll kan dock diskuteras, men jag älskar dem åt vilket håll de än rör mig.

Igår fikades det med Gabriella och Frida, blev en Cola. Det är så sjukt gott med Cola när man verkligen ha behovet av just en stor kall Cola. Jag är nu full av liv, för Frida är så underbar och har så mycket go energi som hon ger till andra. Och för att Gabriella är fantastisk och så jälva söt, älskar att höra henne berätta om hennes män och upplevelser. Älskar min vänner så himla mycket, bästa familjen någonsin.

Blev hämtad klockan 06:15 av min man, han körde hem mig till hans lägenhet. Vi hade fantastiskt sex och sedan somnade i ren utmattning. Vaknade med hans armar runt mig och var så jälva glad för att jag har honom, det leendet han sätter på läpparna är värt förvirringen jag brottas med.

För alla har vi våra små spöken från förr, våra små Voldermorts som vi brottas med.