Har inga förväntningar på det nya året, man kan önska och ha förhoppningar.. men vad jag har lärt mig så är det jävligt korkat. För saker händer inte bara sådär för att man vill det, spelar ingen roll hur mycket man önskar. Jag skall bli en mer markbunden tjej nu, det är dags för en riktigt upprustning av mig själv och det är dags att sluta drömma. Har en massa grejer jag måste börja med i år, så även detta året kommer bli jobbigt känns det som. Men att glida ÄR inte min grej. Inte för att jag gärna skulle vilja glida lite.. ni vet ha cash, må bra och bara leva livet. Men så skall det inte vara för alla!! När jag tänker efter, känner jag nog egentligen ingen som har det så. Det ligger för långt bort… så som jag ligger för mig själv, för långt bort.

2010 blir mitt år om jag bestämmer mig för det. (om jag ändå bara kunde tro på saker jag säger)

Helvete säger jag bara, såg honom köra iväg idag… till henne. Jag finner inte ord till hur jobbigt det var, jag ville slå ihjäl honom samtidigt som jag skulle be på mina bara knän att han skulle stanna och fira nyår med mig. TWISTED JESS!!! Vi lämnar det där, för det var åt helvete jobbigt helt enkelt!! Det roliga är att jag tror inte ens han ser det på mig, hur paniken spreds sig… fan.

GOTT NYTT ÅR BABY-DOLLS AND BABY-BOYS!!!
Make your time count for something

Borde egentligen låta bli när han hör av sig, för jag vet att de alla andra säger stämmer. Jag känner ingen kärlek när jag träffar honom längre, det är som en vän… hur förvandlingen skedde vet jag inte. Men den var inte samma för Voldemort, men han är iofs död för mig nu. Nummret är raderat. Det tog ett år, men han är borta nu. Helt och hållet! Jag är faktiskt lite stolt. Men när det nu gäller mr T, så känns det inte längre. Måste bara klura  ut varför jag behåller honom nära och inte tar bort honom?

Jag har snöat in på Melissa Horn, hon är en fantastisk sångerska. Kolla in henne på Spotify, hennes nya album ligger uppe där nu och jag lyssnar sönder det. Små deppiga texter, men jag tycker de är mysiga. Det är hennes låt som jag citerat där uppe… jag gillar de raderna, jag älskar alla raderna dock. Men jag valde dem för de når mig in i hjärtat. Älskar henne!!

Har börjat smått inse att man ibland måste ta bort folk som inte är bra för en, även om det är föredetta vänner eller ex pojkvänner som man egentligen vill bli vän med. För han var ju trevlig innan allting gick åt helvete, nej, ibland måste man kanske släppa även om det gör ont. Jag har alltid varit livrädd för att förlora folk, för att bli lämnad. Jag har indentifiera mig med folk jag umgås med eller med kille jag är ihop med, för då skulle jag veta vem jag är. Men jag måste ta reda på det själv… tragiskt att jag kommer på det vid 23 års ålder bara. Jag skall upptäcka mig, vem är jag? Vem vill jag bli? Det är ändå viktiga saker som jag inte velat  tänka på, för det kommer bli jobbigt att bryta mönster och vanor. Kommer bli känslosamt och förmodligen lite ångest och panik med, men jag skall göra det för mig. So let´s go and do this!

Det är dan före dan och jag har verkligen försökt att få lite Julfeeling, men ingenting händer. Jag känner verkligen inte Julen, inte ens nu när vi faktiskt får en vit jul. Som man har tjatat i flera år om denna jälva snö och nu när den väl är här och skall ge en den där välkända magkänslan av spänning och förväntan, så händer det absolut ingenting. Nää, värdelöst. Plus att jag måste sitta i någon prästgård och umgås med folk jag inte känner för att umgås med. Nästa år åker jag iväg!!

Jag har tänkt på dig hela dagen. Funderat över hur du skall fira din Jul, om du kanske möjligtvis har tänkt på mig någonting… eller du kanske inte alls överhuvudtaget inte bryr dig alls?? Skulle nog vilja tro att det är så läget är faktiskt, det är så jälva synd. Fast när man tänker efter där också, så kanske det inte är det. Voldemort vill inte, låt honom vara.. både för din skull och för hans. Bäst så. Finns många män som spökar i mitt huvud, för jag har även tänkt på Volle jr, han har jag nog tänkt på mest idag faktiskt. Jag trodde inte jag gjorde det, men jag saknar honom. Fast att han är fullkommligt insane så saknar jag honom (cuz i like the drama?? - NO!!)

Kärlek, det är någonting som man också borde ha i sitt liv. Jag har en massa kärlek till mina vänner, min familj och anda människor som egentligen inte förtjänar den. Men hur ligger det egentligen till med kärleken till mig själv?? Han tvingade mig att säga det till honom igår, han såg mig i ögonen och sa säg att du älskar dig själv. Jag skulle mena det och inte dra bort mina blick, jag kunde inte. Jag flinade bort det och kunde verkligen inte se honom i ögonen när jag sa det. Det var mesigt och jag var för okoncentrerad, och varför skulle jag säga det framför honom.. jag förstog inte. Men det som är jobbigast är väl att jag inte kunnde övertala mig själv att jag faktiskt menade det när jag till sist sa det, jag kunde inte se kärleken när jag sa att jag älskade mig själv. Jag skall skaffa mig den, för jag behöver den.

Denna helgen har jag sett på saker från ett annat håll som jag inte gjorde innan, jag har känt efter mer och blivit ställd mot väggen ett antal gånger. Lösningar på allting har jag dock inte kommit på, men jag är en bit på väg iaf. Wish me luck!!

Livet är fantastiskt och jag är kär i det.

Ligger i min säng med datorn på magen och funderar lite på vad jag vill göra med denna kväll, jag ville skriva dikter. Någonting jag kan kolla tillbaka på och vara nöjd med, jag vill skriva en novell, en bok eller varför inte en saga. Jag vill lära mig att spela gitarr, piano och lära mig dansa vacker vals till underbara violiner. Jag vill bli författare, jag vill läsa franska och resa runt i världen. Det är en massa jag vill göra, men mest just nu vill jag måla… jag saknar penseln i min hand och mina dukar. Saknar lukten av färg…

Lyssnar på musiken till en av mina favorit filmer; Amelie från Montmartre. Och helt plötsligt vet jag vad jag vill göra med mitt liv, jag känner mig filosofisk och psykologisk. Jag vet det låter super mesigt egentligen.. men kom och tänka på mitt samtal med världens underbaraste Lina. Jag är så mycket mer än vad jag är just nu, jag måste hjälpa mig att växa!! Jag kan gå hur långt som helst egentligen om jag bara tillåter mig!!

Jag är begåvad, snygg, generös och trevlig.
En dans junkie.
Min egna räddare i nöden.

JAG ÄR FANTASTISK OCH FULLKOMMLIGT UNDERBAR!!!

Dags för mig att greppa, det är fan på tiden att sätta ner foten. Att gå det ljusa vägen och sluta att blicka ner för mörka vägar… jag måste bryta mönstret. Snälla snälla… bryt.

Åter igen ungefär 3 timmar samtal om allt möjligt, varför det blev 3 timmar var nog för att vi båda är rätt bra på att prata. Dock konstigt att det varade så länge när vi egentligen inte har nått nytt att säga till varandra, vi säger samma saker. Okej, kanske inte helt och hållet samma saker. Han berättade att han tänker på mig, att en del av honom fortfarande vill ha mig.. och OM han hade gått på fredag så hade han kommit dit för att få träffa mig. Så varför lämna mig?????? Och det är då han säger lungt och stilla, "för att de känslorna inte är starka nog Jessica, de är mer vänskap". Gosh!! Vänskaps känslor alltså, FITTA OCKSÅ!!! Dock har han ju sagt att det är så det ligger till innan, men jag blir mer och mer irriterad på det. För han borde vara med mig!!! Självfallet eller hur? Ja, enligt mig iaf.

Jag var ute och åkte skateboard inatt, då jag inte kan sova måste man ju sysselsätta sig med någonting eller hur? Jag rammlade några gånger och grät som en barnunge, inte för att det gjorde ont att rammla.. men för att han tänker på mig och vill ha mig någonstans. För att han kanske vill ses i helgen, vilket är sjuuukt om jag gå med på. Stark och hålla huvudet högt right? Ja, det är ett måste!!!!

SE PÅ MIG NU! VAD TYCKER DU?
Ensam är stark, vilket jävla skitsnack!!!
Självdestruktiv, allting har sitt pris
Ingen lever ditt liv och luften är fri

Säng liggande just nu med en påse bilar och en gigantisk kopp te, ja det är första veckan av heartbreak. Nästa vecka får jag inte hålla på såhär, nästa vecka är det andra bullar. Nästa vecka skall jag stå med ganska högt huvuvd och inte gråta för minsta lilla tanke på honom längre, helvete vad ont sådant här gör. Jag hade nästan glömt hur ont det gjorde efter Voldemort, och nu när Volle 2 är född så känns det kanske inte lika fördjävligt.. men nästan. Saknar honom så jag tror jag dör, det är verkligen helt galet. Jag vill bara springa hem till honomoch ligga hela dagen i hans säng, pussa honom och så skall han säga att han är kär i mig och att han gjorde det största misstaget ever. Att han ångrar sig som in i helvete!! Sedan skall vi kyssas, ha fantastiskt sex och vara tillsammans.. men sådant händer inte!! Jag har inte sådan tur, och låt oss vara realistiska… vem fan har sådan tur?

Idag rör vi oss inte ur sängen anyway, för idag är en sådan där dålig ångest dag. Gosh, det kanske är då man skall röra sig ur sängen, men helvete säger jag bara. Folk har ringt, jag har inte orkat svara. Jag ringer inte heller upp. Jag väljer de jag snackar med, de jag orkar snacka med… och klickar de jag inte pallar med.

Igår fick jag prata med honom på telefon, han sa inte så mycket. Jag däremot hade mundiarre, som vanligt när jag blir känslosam och nervös samtidigt. Man haspar ur sig de mest konstiga saker när man väl får höra personens röst, eller ja, de är nog egentligen inte så konstiga - jag är ju kär fortfarande. Berättade att jag saknade honom, att jag ville vara hos honom, att jag fortfarande ville att han skulle vara med mig och inte gå. Jag frågade honom varför han gör slut om han nu har känslor, han sa att hans känslor hade gått mot "vänskap".. men att jag är den mest fantastiska tjej han någonsin träffat och att jag skulle göra en kille mycket lycklig någon dag. Varför vill jag höra det när jag bara vill vara med honom, direkt inte så att jag har planer på att skaffa någon ny nu. Jag vågar inte ta ner allting för en person till, det är ju inte värt det uppenbarligen. Jag blev lite uppgiven ett tag och kända i stort sätt "fan i helvetes jälva satans fitta vad komplicerat det måste vara då"… jag förklarade för honom att jag tog ner mina murar för honom, att det känns som att jag är en tjej man lämnar men inte stannar kvar hos. Han sa att jag verkligen var en tjej man stannar kvar hos, lite motsägesefullt tyckte jag.

Herre gud. Har blåmärken på hela hjärtat nu, rivsår, bitmärken, brännmärken och skärsår. Om vi har tur läker det fort, om vi har otur gör det inte det… och då det inte gått jätte bra den senaste tiden kan jag ju tydligen inte låta bli att tänka att jag tydligen är en otursfågel och det kommer ta ett tag att komma över.